Ja, här kommer Holland-storyn - hoppas ni pallar läsa! ;)

Torsdag: Efter MFF-match på Swedbank Malmö Stadion i onsdags (sjuuuukt fin) med Helena, blev det översovning hos henne. För 04.00 denna torsdag blev det avfärd för mig, Erica, och Nattis från Åkarp, för att anlända 04.30 på Bökeberg och möta upp laget. Det blev avfärd kl 05.00 och därefter en lååång bilresa. Mysig båttur från Danmark till Tyskland också och vad hände halvvägs? Jo, det slog över till tysk mark och wiho - Martina har åkt utomlands!! (Danmark räknas inte om man bor i Malmö). Därefter blev det en jävla dryg genomresa i tyskland pga vägarbeten!! Vi stod i princip stilla i 2 timmar, 8 personer, i en liten minibuss, i stekande sol. Hmmm, INTE puligt! Hur skulle man kunna förklara det? jo "svettigt och klibbigt och trångt!!". Att vi sedan öste på med musik och jag, colle och sandy satt och dansade med nackstöden allra längst bak gjorde ju inte det mindre svettigt... väldigt mycket roligare dock! :D Så efter 14 jobbiga timmar var vi tillslut framme i Ermelo - Holland!
Det första vi möts av vid tävlingsplatsen är en inhängad med: gäss (aggressiva som vanligt), några kaniner och... ett rådjur! Hm.... okej!
Denna kväll blev det inte mycket mer än att packa in Ramati och alla saker i stallet och därefter lite uppladdning i vår "fina" sovsal.

Fredag: Upp tidigt helt i onödan egentligen, eftersom att vi inte var inne på banan förrens vid 16.30. Väl inne gjorde vi iallfall en... bra grund. Kunde varit bättre, men allt som allt en bra grund! Inte särskilt mycket folk på läktaren, men vad gjorde väl det? Vi hade ju den bästa klacken utav alla länder (i form av det andra seniorlaget: Laholm, och ett juniorlag: Pegasus). Jupp, det var skrik, klappar och flaggor (både stora och små). Utöver grunden blev det massa stek på fredagen, helt galet fint väder var det! :)  Köpte även in ett par nya voltigebyxor (svarta) och ÄNTLIGEN ett par älskade champion-voltigeskor (vita). Knock on wood-dansen presenterades!

Lördag: Äntligen en normal tävlingstid med en kür vid lunchtid. Laget innan oss går det dock åt helsike för. Medan vi går på uppvärmningsvolten (volten brevid tävlingsbanan där man är medan laget innan oss är inne på banan) hör vi först att någon börjar gråta: flyern har flugit av och bärs tillbaka till ledet. Liten stund senare hör man en häst som skriker, och ser en häst som ligger ned. Med 3 voltigörer på sig och inspänningar... stackars häst säger man bara! Redan då flyger en voltigör av, den andre flyger av när hästen kickar till för att komma upp på benen igen och därefter hoppar den tredje av. Utgår gör laget då givetvis, hälften av lagmedlemmarna gråter, två bärs ut och efteråt kommer hästen haltandes ut. Läget är så illa att de får lägga in en paus (precis innan oss då) för att undersöka både häst och voltigörer. Snacka om att skapa nervositet hos oss! Som tur var hade vi dock den svenska klacken som höll igång med applåder, raketen osv :) Det blev faktiskt att vi gick in och gjorde en jättebra kür. Visst var där lite osträckta ben och vrister lite här och var, men vi trillade varken av eller missade något. Hela küren satt som en smäck och Ramati gick bara bra!
Här trodde vi dock att tävlandet tog slut för vår del, eftersom att enbart 10 lag skulle gå vidare till finalomgången på söndagen. Visserligen fanns det 17 stycken lag i vår klass och vi låg på 13e placering efter grunden (dvs inte jättetokigt), men dock. Voltige är nämligen mycket större i andra länder och därigenom brukar utländska lag vara jätteduktiga. Så inte trodde vi att vi skulle gå vidare till final - förren vi fick veta att vi faktiskt gjorde det!

Söndag: På söndagen var det alltså finalomgång- 1 kür / lag med bara de 10 bästa lagen (vi låg på 8e plats - vi lyckades alltså höja oss 5 placeringar, bara med küren). Nervositeten var ungefär lika stor idag som under lördagen, inte för att laget innan oss trillade av utan för den oerhört stora förändringen i omgivningen. Att det var final idag lockade jättemycket mer folk, så pass mycket att folk fick stå på sidan eftersom att de inte fick plats på själva läktaren. Dessutom var där ett filmteam som filmade (eftersom att finalen sändes live på internet). Det är lite coolt det, eftersom att voltige egentligen är en liten sport (iallafall i Sverige). Men men. Küren på söndagen kändes lite fumligare för oss och ja, helt enkelt sämre. Konstigt nog fick vi dock höra från tränarna och föräldrarna att den såg bättre ut idag och vi fick även bättre poäng av domarna. Tillslut hamnade vi på en 7e placering med högre poäng än vad vi hade på tävlingen för några veckor sedan (och på en internationell tävling dömer domarna dessutom strängare). Så visst var vi nöjda!:)
På den dryga 80 minuters låna pristudelningen efteråt fick alla en hink (?) och domaren Arne från Danmark sa att det var "fint hur jag och colle stirrade på honom när vi sprang in", att vi charmade honom och något liknande xD
Efteråt blev det några roliga timmar längst bak i minibussen tillsammans med sandy och Nattis - dom är för jävliga roliga (särskilt när de är trötta som då! :D). Svinskojigt var det - tex provade vi en ny måltid: tortillabröd, majschips & okokta spaghetti! (Y)  Finemang det där! Drygare blev det dock när alla somnade, utom jag som var tvungen att plugga Matte E!! Var möjligt tack vare Sandras mobil (med lampa) och Colles dextro-tabletter (känns sjukt bra att proppa i sig rent socker men men.. what to do?)

Måndag: Hemma i Sverige var vi vid 06.00 och (efter en vaken natt med ingenting annat än matte-plugg) fick då hjälpa till med hästen (det första han gjorde var att rulla sig i sin box, det gullet!). 07.00 var jag hemma och en halvtimme senare stack jag till skolan och skrev ett skitdåligt Matte E-slutprov i 3 timmar! Hurra!
Hemma var jag väl vid 11.30 och då hoppade jag rätt i säng, och gissa när jag vaknade? 06.34 , tisdagmorgon. Sovit i 19 jäkla timmar. Heeelt galet, men uppenbarligen behövligt!

Så så har dagarna varit och ja, det har varit fantastiskt. The time of my life, som man brukar säga. Att vi lyckades prestera så bra också, efter den korta tid som vi varit ett lag, är helt enkelt grymt. Mitt lag är bäst!
Kan inte heller riktigt bestämma vad som varit roligast - det har hänt så mycket... Ett favoritscenario är dock följande:
Sandra kommer inspringandes i vår sovsal - gapflabbandes. Hon & Eira har varit och duschat. Eira (utan tvekan lagets vimsigaste) glömde - föga förvånande- att låsa dörren till hennes "duschbås" och en fransman klampar in. Hahaha, trodde jag skulle smälla av när hon berättade det! :'D  När Eira sen berättade att han skrikit till, stängt dörren och därefter ropat "I'm sorry, I'm sorry" och hon svarat "NO PROBLEM!!" trodde jag att jag skulle dö så mycket jag skrattade!
Detta kommer vi aldrig glömma! :)