Det är väl konstigt hur livet envisas med att facka till sig såfort man börjar trivas. För nu är det inte kul, inte någonstans.
Fastän tiden till studenten bara blir mindre och mindre får vi bara mer och mer saker att göra. Just nu är jag uppe i 9 feta grejer - på 8 skoldagar.
Att man dessutom får ta allt detta plugg på nätterna (eftersom att dagarna får spenderas i stallet) höjer ju även livskvalitén må jag säga. För i lördags fick jag nämligen ett helvetes-besked, utan överdrift (som tur var var iallafall världens bästa helena med mig hela helgen). Men nä, det blev lite som den sista droppen i bägaren det här. Jag orkar inte och jag vill inte!! Att räkna ner dagarna. Att tvätta hans tvätt för sista gången (alla sista-gångare egentligen). Att få panik varje gång mobilen ringer, i rädsla för att det är stallet som kommer med ett datum.
Jag hatar det och jag villvillvillvillvillVILL inte! Inte honom! Vem som helst men inte min pålle!! ='(